Människor har ett inneboende behov av kontroll, att känna att man kan påverka sitt liv. I den utomordentligt intressanta boken Snubbla på Lyckan, skriver Daniel Gilbert att människor inte bara tycker om att utöva kontroll för möjligheten att påverka framtiden, utan att själva kontrollerandet i sig är tillfredsställande. Det tycks vara ett grundläggande behov hos den mänskliga hjärnan. Det spelar sedan mindre roll om känslan av kontroll är verklig eller illusorisk, att själv få styra båten nedför tidens flod är lustbetonat, oavsett färdens slutmål.
Gallweys kontrollfrågor
Tim Gallwey, en av förgrundsgestalterna i coaching och en person jag har lärt mig mycket av, säger att några av hans favoritfrågor som coach handlar om kontroll:
Vad i denna situation är bortom din kontroll? - Det du behöver acceptera och förhålla dig till.
Vad har du kontroll över idag? - Dina resurser.
Vad skulle du kunna kontrollera som du inte gör idag? - Utvecklingspotentialen.
Forskningsresultat om kontroll
Jag tycker det är intressanta frågor som får ytterligare fördjupad mening när man tar del av resultat från psykologisk forskning.
I en studie fick gamla på ett vårdhem var sin krukväxt. Hälften av de boende fick veta att de själva svarade för omvårdnaden av plantan, medan den andra gruppen upplystes om att personalen hade ansvaret för växternas skötsel. Ett halvår senare hade 30% av åldringarna i gruppen utan kontroll avlidit, jämfört med endast 15% av de boende i gruppen med kontroll.
En serie experiment från University of Texas visade att när forskarna på olika sätt minskade försökspersonernas känsla av kontroll tyckte de sig se bilder i visuellt brus, anade dolda motiv i oskyldiga handlingar, förlitade sig på skrock eller uppfattade obefintliga aktietrender. De försökte skapa ordning där ingen fanns för att upprätta en känsla av kontroll. Det upphörde dock när deltagarnas känsla av kontroll ökade. Till exempel om de fick skriva om sina viktigaste livsvärden.
Vår längtan efter kontroll är så stark, och känslan att ha kontroll så stimulerande, att människor inte sällan uppträder som om de kunde kontrollera det okontrollerbara. Man kan till exempel satsa mer pengar på hasardspel än vad man annars skulle om man tycker att motparten verkar dum och okunnig – som om man trodde att man skulle kunna styra hur korten slumpvis dras från en kortlek, bara för att man har en svag motspelare. Folk tror att de har större chans att vinna på lotteri om de själva får bestämma numret på den lott de väljer och på samma sätt upplever man vinstchanserna som större om man själv får kasta tärningarna vid spel med tärningar.
I var och en av de här exemplen uppträder folk på ett sätt som vore fullkomligt ologiskt om det inte var så att de faktiskt trodde sig ha viss kontroll över händelser som i grund och botten är omöjliga att påverka. De enda som verkar var oemottagliga för denna illusoriska känsla av kontroll är personer som är kliniskt deprimerade, en grupp som i allmänhet gör en korrekt bedömning av i vilken utsträckning de kan påverka den aktuella situationen.
Frågor för coacher - och andra
För coacher väcker dessa forskningsresultat två viktiga funderingar:
Den kritiska är, att om vi frågar våra klienter vad de kan kontrollera så finns stor sannolikhet för att de övervärderar sitt inflytande. Vår roll är kanske att hjälpa dem göra en mera realistisk bedömning. Hur ser det faktiskt ut?
Den positiva är att om en klient sitter fast, inte kommer vidare med sina mål, så kan det vara en användbar strategi att hitta något, nästan vad som helst, som hon kan kontrollera – och uppleva att hon kontrollerar. För att öka självförtroendet, välbefinnandet och optimismen. Och skapa rörelse framåt mot andra, viktigare mål.