Ledarskapsteorier under 1900-talet: egenskaper eller situation
Tidiga ledarskapsteorier (från Max Weber i början av 1900-talet och framåt) fokuserade ledares egenskaper. Goda ledare ansågs vara karismatiska, intelligenta, visionära, med mera. En bra ledare kunde lyfta vilken organisation som helst i kraft av dessa egenskaper. Efter andra världskriget riktades fokus på situationen för ledarskapet istället. Det gällde att hitta rätt person för rätt situation. I slutet av 70-talet återkom den "karismatiska" ledarmodellen, till exempel i James McGregors Burns böcker om transformativt ledarskap.
Nya rön: relation grupp-ledare
Ny forskning fokuserar istället relationerna mellan gruppen och ledaren. Utgångspunkten är Tajfels och Turners forskning om social identitet, det vill säga hur vi identifierar oss med andra i grupper (som AIK:are, Centerpartister, Svenskar, ABBA-fans). Till exempel har Bernhard Bass visat att ledare lyckas bäst om de kan få dem de leder att se sig som medlemmar av en grupp och se gruppens intressen som sina egna.
Ifrån detta perspektiv kan vi se hur framväxten av nationella sociala identiteter på 1700-1800-talen, gjorde det möjligt att förändra ledarskapet från enväldiga härskare till mera moderna former där ledarens ställning byggde på att förkroppsliga en nationell identitet. (Och när regenter misslyckades med det, som exempelvis Louis XVI, blev konsekvenserna ödesdigra.)
Ledare som uttrycker gruppens identitet
Om gruppen har en gemensam social identitet, så kommer den ledare som bäst uttrycker och representerar denna identitet att bli mest inflytelserik. Sådan identiet kan exempelvis uttryckas i tal (Donald Trumps sätt att prata) eller i klädesval (Yasir Arafats palestinasjal) eller i värderingar (Ingvar Kamprads sparsamhet). Och motsatt kommer ledare som avviker från den gemensamma idéen att undergräva sin trovärdighet och effektivtet.
Ledare som formar gruppens identitet
Men social identitet är inget statiskt. Framgångsrika ledare genom historien har uttryckt gruppens identitet så att den passat för deras egna syften. Till exempel betonade Abraham Lincoln frihets- och jämlikhetsprinciperna i den amerikanske grundlagen som stöd för sin strävan att ända slaveriet. (Det finns många andra principer i USAs grundlag.) De hittar också sätt att konkretisera gruppens identitet i symboler, ritualer och berättelser.